att inte våga
JAG VILL HA DREADS
sen kommer jag på att jag inte vågar.
Varför vågar jag inte? Jag vill verkligen.
Men sen hur kul är det om man inte passar i det och måste klippa av hela håret?
Och hur fräsht blir det när man är i stallet jämt, och sen inte kan tvätta det helt ordentligt?
Jag vet iallfall att någon jävla gång i mitt liv ska jag ha dreads. Vad fan folk än säger.
Och så ska jag pierca tungan och läppen. Vad fan folk än säger.
Vi tar det om ett tag, annars riskerar jag att bli utkastad hemifrån. inte bra, inte så jävla bra faktiskt.
Ni vet ibland när man är sådär jävla tok-trött på sig själv? Det är jag nu. Jag är nog sveriges tråkigaste människa. Jag vill bara göra något annorlunda. FIFAN,
förresten såg jag min blivade man i skolan i fredags. WHO ARE YOU? aldrig sett killen förr, och det var inte bara jag som avled. Nicolina med. visst Nico? Nu är det bara att be till gud att han har börjat på ksk eller KGY (haha) och så får man faan be till ALLA gudar att han inte är 93a. Isånnafall ger jag upp, då överlåter jag honom till Nico. Då gråter jag en eller två tårar och sen går jag vidare med sorg i hjärtat mitt.
peace
haha så du tror jag tar honom om han är 93a? :D
