Caroline Englund

goddagens

jag funderar på hur det gick till när jag blev till egentligen? alltså inte HUR jag blev till, utan hur fan jag blev som jag blev.
Jag har nog aldrig träffat på nån som har lika mycket otur, är så jävla pucko och helt störd som jag är, men sen tänker jag ; vafan, jag är ju glad nästan jämt, vad gör det då att jag är lite halv galen? haha! Jag skulle iallafall inte vilja ändra på mig.

Jo, anledningen till detta funderande var en mycket fantastisk (visst) händelse i skolan. Som alltid gör jag alltid dumma saker, och som alltid så är det precis mig allt händer. ja nog om det.
Jag skulle springa från Syffe och Johanna när vi var påväg från maten, för jag orkade inte gå tillbaka en gång till med dom, och så när jag sprang runt hörnet.. PANG så krockade jag med "Berra". Alltså jag sprang rätt in i killen, och dog långsamt.
Ni som vet vem Berra är (berra heter inte berra) kan ju förstå att jag nästan avled. Det mest hemska var också att jag bara sa; WOOPS, och fortsatte springa vidare !

Vilken fantastisk dag. javisst!

Vem älskar inte corr liksom?
herre

nu ska jag träna, jag tror jag är mer talangfull på att rida än att vara smart och göra rätt saker.
eller, jag är jävligt talangfull på att göra bort mig också. med ändå, det är rätt kul att vara jag.

dessutom är det 3 månader för mig och älskling imorrn. lovelovelove

pusshej va det ja!